berg&dalvana
varför kan aldrig en bra känsla bara sitta kvar lite längre än en dag?
varför ska jag alltid analysera allt in i minsta lilla detalj så att jag vänder allt bra emot mig själv
istället för att se det possitiva?
jag kan se allt bra hos andra, varför kan ja inte lära mig att se de hos mig själv.
måste sluta tänka så jävla mycket och bara låta saker passera ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar