hatar att känna känslan av hopplöshet.
så hopplöst att kämpa när man alltid faller tillbaka igen.
jag vet om de, men när de har gått bra under en längre tid och
man sedan kommer in en svacka känns de så frustrerande att vara tillbaka på noll!
som att man kämpar förbgäves!
hur lång tid ska de ta innan jag inte bryr mig om alla tankar i huvudet?
hur lång tid ska de ta innan jag inte bryter ihop längre vid matbordet för att de är så jävla svårt att bara äta som vanligt!?
blir så jävla nere när jag märker att jag faller tillbaka när jag bara vill att det en gång för alla ska vara över, att jag bara kan skita i det. men hur mycket jag än försöker så går de inte!
inuti är jag idag fortfarande kvar och stampar på samma ställe som för 3 år sen.
måste vara världens klenaste männsika som inte ens kan stå emot sina egna tankar, FUCK IT!
lyssnar på lite arg marilyn manson och peppar upp mig för att ta nya tag imorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar