blev pissledsen idag och kom hem och grät ut i jockes famn och som vanligt grät ut allt annat som man gått och hållt inne med på samma gång, att jag hatar att gå runt och söka jobb, att jag hatar att gå till arbetsförmedlingen, att jag hatar att jag har kasst självförtroende och redan innan jag försökt tappar hoppet om att jag någonsin kommer få ett vettigt jobb. men nu är allt ute och nu kan jag sätta dit mitt lilla leende igen.
tack älskling för att jag får gråta på din axel, tack för att du är du och för att du är min.
jag älskar dig ofantligt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar